Hans mage.

Tumblr_lt2wc2nyga1r178uao1_500_large

Hans mage. Hans tatuering. Hans hår. Hans hans. Hans byxor. Hans ställning. Något med denna bild gör att blicken fastnar. Den är vacker. Otroligt lyckat foto.

Fortsatta studier och andra framtidsplaner.

Tiden går. Bara tanken på studentskrivningarna får mej sräckslagen. Förstår inte hur jag ska klara dem och det att man ska anmäla sej redan nästa vecka gör det så definitivt att de inte är långt dit. Får panikkänslor.
Så är det inte jättelänge till jag fyller 18 heller. Okej det är nästan ett halvår men jag vet att det kommer gå hur snabbt som helst och så är man plötsligt myndig. Körkort ska fixas och så börjar ett nytt läsår, sista i gymnasiet. Studentskrivningarna fortsätter och man ska veta vad och vart man vill sen.
Det med fortsatta studier är något jag funderat en del på den senaste tiden. Som det känns nu blir det endera sociologi eller socialpsykologi på Soc&kom i Helsingfors eller Det soiala området på Novia i Åbo (eller kanske Vasa). Novia känns för tillfället mer lockande men vad gäller ställe åker jag hellre till Helsingfors. Får helt enkelt se. Självklart är Sverige också ett alternativ men det har jag inte kollat på särskilt mycket ennu. Förstår mej inte på deras system. Vissa universitet är såna man kan studera i efter gymnasie och andra måste man först studera annat så det är som två nivåer med samma namn. Blir galen av att försöka förstå. Får gå och snacka med studiehandlädaren någon dag istället.

Nu sova, dröm söta drömmar<3

Lekande allvar eller allvarsam lek.

När ett skämt plötsligt går över till allvar... Det är inte lätt, skrämmande är vad det är. Vad ska man tycka? Vad ska man tänka? Man gör något på skoj bara för att det är roligt men så blir allt endå som på allvar och frågor kommer som man inte har något vettigt svar på... vad gör man då? Själv har jag ingen aning.

To much drama!

Killar som int kan bestämma sej.
Vänner som feidar.
Vänner som blir sura väldigt enkelt.
Two faces människor.
Skadeglädje.
Folk som drar alla över samma kam.
Påträngande typer.
Oförmögenhet till att förstå mina tankebanor.
Underliga fågor.

Och lite annat trevligt...  Händelserikt helt enkelt.

Pelkuri vai?

Pyh... Ei vittu sånt folk de finns. Så sjukt fega. Säg saningen åt mej iställe för att försöka undvika. Det är bara otroligt löjligt och barnsligt. Ta ansvar för dina handligar och låt bli att bete dej som en stor idiot.. Bara ett tips inför framtiden...
Varför gör du inte det bästa av ditt liv istället för att bara förstör det och slösa bort en tid på massa onödigt. Samtidigt som du gör andra besvikna... Hoppas bara att du hittar dej själv en dag.


Man måste bara vänta och se.


Jag har på känn att om jag gör som jag enligt mej själv borde kommer historia upprepas. Om det ens finns någon möjlihet till att det ska gå längre vill säga men om det fortsätter såhär så kan jag inget annat tro.
Just nu är jag inte helt övertygad om att det är värt det, antar att det bara är att vänta och se vad som händer.
Tidigare idag fick jag också veta något aom jag inte var berädd på och som nästan krånglar till det ennu lite mer.
Jaja, får helt enkelt se vart detta leder :)

Mobbning - något så fruktansvärt som inte borde finnas över huvud taget!

Just nu är jag väldigt trött eftersom jag har suttit uppe halva natten och pratar med en typ via msn, vi började snacka och det ledde till att vi till slut var inne på ämnet mobbning, den mobbning som personen i fråga utsatts för :/ Inte läge att bara sticka med andra ord.. jag lyssnar gärna och är glad att denne anförtrodde sig till mej så pass mycke att jag fick höra hela allt ihop liksom så jag ska verkligen inte klaga :) Men sömni är jag för det :P

Hittade en fin bild på We♥it när jag sökte på just mobbning:
Heart_throb_by_mythchan_large
Hämst att säga att den är fin egentligen med tanek på att mobbning är något utav de mäst fruktansvärda man kan utsätta någon för ifall du frågar mej :/ Men bra gjord är den i varje fall :)

Vet ine om jag bör berätta detta men eftersom jag inte nämner några namn (och inte kön heller för den delen) så tycker jag det kan vara förlåtligt..? hoppeligen. Men ja, det värsta var ju inte själva mobbningen utan det var personens vänner som inte stod upp för henne/honom och inte sade ifrån utan bara stod tyst och såg på :@ Jag blir nästintil förbannad bara av att höra det :O Inga riktitga vänner om ni frågar mej... Om en person jag brydde mig om skulle utsättas för mobbning skulle jag lätt säga ifrån!
jag kan liksom inte hata mobbaren bara tycka illa om för den person som gör något sådant mot en annan kan inte må vidare bra själv utan behöver hjälp... De närmaste vännerma brukar va de som mobbaren vill visa sej tuff inför så att dom inte säger ifrån arr förståeligt inte förlåtligt men förståeligt liksom.. Däremot dom utomstående, dom som är fullständing medetna om vad som pågår men inte är modiga nog att göra något, att säga ifrån, det är förfärligt, hur kan man se på när någon/några i princip försöker förstöra en annan persons liv!!? :O Det gör mej otroligt upprörd, fast som sagt - ennu värre då de vänner man trott ska stå upp för en vad som en händer, lyssna om man behöver prata och alltid finnas där för en sviker... Det är ett svek värre än något annat :(

Jag har själv aldrig varit med i en situation där jag har varit utomstående och sett mobbning så jag kan inte veta säkert om jag skulle göra något åt det, som det ser ut och känns nu VET jkag att jag skulle säga ifrån men kan ändå ldrig vara säker... när det verkligen gäller kanske jag skulle backa ur, jag tror inte det, men man kan aldrig veta i förväg. Jag menar skulle det vara en villt främmande person som skulle bli utsatt så vet jag inte om jag skulle gå emellan, skulle nog berätta åt någon mer som tillexempel en lärare om det var i skolan, en chef om det hela gällde en arbetssituation o.s.v. men gå emellan... hmmm... vet inte säkert.
Det närmaste en sådan situation jag har varit var.. det handlade inte direkt om mobbning men det var så att jag har en kompis, det finns en person hon absolut inte tål, nästintill hatar tillpch med och det är ömsidit från hans sida, så ja, do hatar i princip varann båda två.. Jag gick från stranden med hon min kompis och så kom han och några av hans vänner cyklande, först började han skrika nått (minns inte så bra, det var nämligen flera år sedan) och det lutade med att han slängde en käpp i sidan på henne - hårt så det tog förmodligen riktit sjukt, då brast det för mej, jag frågade av honom vad hon gjort honom för att förkäna det där men han ville inte svar utan sa att jag skulle fråga henne och så stack dom... Stackaren har varit rädd för mej sedan dess x) Haha, men gjorde ju det inte för att va elak, utan frågade bara för att jag ville veta.. jag har inget emot honom som person liksom, han kanske är en snäll och glad kille egentligen, tydligen med rätt dplig självkännsla men ja... Jag undrar fortfarande vad han hade för motiv... får nog aldrig reda på det i och för sej så det är nog ingen ide att jag funderar men skulle endå vilja veta liksom :/ För man gör bara inte så! Asså, jag kan inte säga att hon beter sej särskillt bra mot honom heller, men hon har aldrig utsatt honom för fysiskt våld i varje fall... som tur är. Dom har helt enkelt något outrett (haha, var tvungen att kolla stavningen i SAOL xD) och det är väl lite synd men inget jag kan göra någontling åt :P

Haha, något utav det råddigaste inlägg på länge, speciellt den sista delen så dan ni bortse från eftersom jag kanppt förstår vad jag menar själv :P

Nu säger jag hejdå med en liten hälsning (även denna tagen från We♥it):
Tumblr_l46qxsjqhn1qbdim5o1_500_large
Later<3


Nyare inlägg
RSS 2.0