Var det någonsin äkta eller låtsades du bara hela tiden?
Hur kunde jag vara så dum att jag trodde fasten du bara låtsades?
Don't make a girl fall for you
if you have no intention of
catching her ...
Jag litade på dej och trodde på dina ord.. var dom någonsin äkta? Jag tror dom var det när du sa dem men egentligen var de en lögn.. kanske även för dej själv.. Eller igen lögn men inte sanning heller. Hur kunde du låtsas? Hur kunde du göra mej så illa? Jag är så besviken. På dej. Men mest på mej själv. Hur kunde jag tro att det var äkta.. Eller...? var det äkta? Du trodde kanske själv på det. Det gjorde jag också. Blint. Föstår inte hur någon kan såra en så djupt. Bara på ett par sekunder. Inte ens en minut tog det för dej att krossa mitt hjärta. Du sårade mej något enormt.
Men jag tycker samtidigt lite synd om dej. Du låtsades och trodde på det själv. Jag låtsades aldrig. Allt var äkta. Du bryr dej inte. Du visste inte vad du ville. Du vet nog inte det ennu heller.
Du snackade en massa strunt efter denna hämska kväll. Kanske för att trösta. Kanske av dåligt samvete. Oavsett vad så tar allt detta ont i mej. Hur kunde du? Hur kunde jag? Alla dessa varför. Så många frågor. Så några svar.
Det är väl bara att ta dagen som den kommer. Efter regn kommer solsken som dom brukar säga. Detta är inget undantagsfall. Även fast såren kommer ta länge att läka.
Det västa man kan göra är ljuga. Men om lögnaren själv tro på det den säger.. kan man då kalla det en lögn. Eller är det en föreställning från den personens sida. En föreställelse om hur det är. Något overkligt. Men endå så äkta från den personens sida? Jag vet inte. Men kan man fölåta? Jo det tror jag man kan. Man kan fölåta men inte glömma. Att glömma och gåvidare har jag aldrig sett som en bra lösning på något. Däremot att förlåta och gå vidare. Det var länger tid och kräver mer smärta men det är endå bättre för dej själv.
Fy fan detta är rätt jobbing... Nu måste jag sova. Gonatt<3 :)
Don't make a girl fall for you
if you have no intention of
catching her ...
Jag litade på dej och trodde på dina ord.. var dom någonsin äkta? Jag tror dom var det när du sa dem men egentligen var de en lögn.. kanske även för dej själv.. Eller igen lögn men inte sanning heller. Hur kunde du låtsas? Hur kunde du göra mej så illa? Jag är så besviken. På dej. Men mest på mej själv. Hur kunde jag tro att det var äkta.. Eller...? var det äkta? Du trodde kanske själv på det. Det gjorde jag också. Blint. Föstår inte hur någon kan såra en så djupt. Bara på ett par sekunder. Inte ens en minut tog det för dej att krossa mitt hjärta. Du sårade mej något enormt.
Men jag tycker samtidigt lite synd om dej. Du låtsades och trodde på det själv. Jag låtsades aldrig. Allt var äkta. Du bryr dej inte. Du visste inte vad du ville. Du vet nog inte det ennu heller.
Du snackade en massa strunt efter denna hämska kväll. Kanske för att trösta. Kanske av dåligt samvete. Oavsett vad så tar allt detta ont i mej. Hur kunde du? Hur kunde jag? Alla dessa varför. Så många frågor. Så några svar.
Det är väl bara att ta dagen som den kommer. Efter regn kommer solsken som dom brukar säga. Detta är inget undantagsfall. Även fast såren kommer ta länge att läka.
Det västa man kan göra är ljuga. Men om lögnaren själv tro på det den säger.. kan man då kalla det en lögn. Eller är det en föreställning från den personens sida. En föreställelse om hur det är. Något overkligt. Men endå så äkta från den personens sida? Jag vet inte. Men kan man fölåta? Jo det tror jag man kan. Man kan fölåta men inte glömma. Att glömma och gåvidare har jag aldrig sett som en bra lösning på något. Däremot att förlåta och gå vidare. Det var länger tid och kräver mer smärta men det är endå bättre för dej själv.
Fy fan detta är rätt jobbing... Nu måste jag sova. Gonatt<3 :)
Kommentarer
Postat av: Saris
:( <3
Trackback
