ilovesomebody

Måst avreagera mej lite nu... Ignorera detta inlägg totalt.

Fan säger jag bara! Varför ska vissa saker vara så svåra. Det är inte ens själva personen eller grejjen i sig som är jobbit men det får mej att tänka på en massa olika saker och såfort jag blir ensam och ingen kan se mej är det som alla känslor bubblar upp och jag vet inte vad jag känner. Är jag ledsen, arg, förbannad, ensam, lättad, ogillande,  nedseende (finns det ens ett sånt ord...) eller kanske nån underli form av lycka som har en väldigt underlig uttrycksform? Som det låter här så är jag förvirrad, det är väl kanske det jag känner - förvirring. Oavsett vad det är så är det sjukt irriterande, det slår inte till särskillt ofta så ska inte gnälla men fan vad tröttsamt! :P
Egentligen kännd det som jag ite bryr mej men det verkar ju inte som det är så. Vet inte. Skriver inget mer nu. Jävla skit!