Rädsla.
Rädlas. Rädsla för att bli sårad. Det är väl mänskligt?
Tankarna finns allti kvar och känslan släpper inte bara sådär. Jag har varit där förrut, vill inte dit igen. Orkar inte.
Ändå är vi här igen, men väntan gör mej frustrerad, dina villkor än en gång. Trotsa att du visar mig att det är dethär du vill så finns rädslan ändå alla dagar där.
Ändå är vi här igen, men väntan gör mej frustrerad, dina villkor än en gång. Trotsa att du visar mig att det är dethär du vill så finns rädslan ändå alla dagar där.
Känslan av att det bara är jag som gör tid, jag som kämpar, som det inte har minsta skillnad om vi träffas eller inte. Du ljuger inte men säger heller inte alltid hela sanningen.
Hur kan det vara så svårt att förstå att det tar ont, att det sårar.
Jag kan inte rå åt att jag blir ledsen, sårad och besviken. Men ändå är det värt det för allt bra, allt bra är så mycke bättre än det dåliga är dåligt :) Svårt är det oavsett.
Kommentarer
Trackback
